Det har kanske inte undgått någon att jag inte är någon stor vän av Kimitoöns maskot Isla, som fyller fem år i dagarna. Redan när den introducerades var jag besviken (det var i o.f.s. på den tid då jag var rasist), och med tiden har jag bara blivit mer övertygad. Ändå har jag aldrig rakt ut redogjort för orsakerna. Här följer de, sammanfattade i fyra enkla punkter. Jag kommer helt att bortse från att mitt eget förslag borde ha vunnit maskottävlingen eller ens fått ett hedersomnämnande, samt från att den färdiga maskoten liknar mer på ett av hedersomnämnandena än på den teckning som vann tävlingen.

Isla är ond.
Det stela leendet, det rufsiga håret och framför allt de sneda ögonen är typiska karaktärsdrag som meddelar att Isla kommer att mörda dig medan du sover. (Bli nu inte kränkt av kommentaren om sneda ögon, det är välkänt bland serietecknare att det är så saker fungerar.) Någon kanske minns min målning Isla, vilken föreställde Isla. Man kunde tro att det var en humoristisk tolkning av maskoten, men faktum är ju att det är exakt den bilden jag får i huvudet när jag ser Isla. Man får mardrömmar av mindre.

Isla är stel.
Teckningen är uppbyggd av mycket enkla former: cirklar, ellipser och streck, samt det oregelbundna kantiga håret, är de enda element som används. Speciellt fötterna ser onaturliga ut som perfekta ellipser. Konturerna är jämntjocka hela vägen. Isla är tvådimensionell, har aldrig setts från sidan eller bakifrån. Det blir alltför neutralt; det är kanske omöjligt att inte tycka om Isla, men samtidigt omöjligt att tycka om henom. Som en logo skulle detta eventuellt kunna vara eftersträvansvärt, men faktum är ju att en maskot inte är en logo; skillnaden är bland annat att maskoten kan framträda i otaliga olika skepnader (av vilka Isla också har några), medan logor har en enda bestämd form. För att demonstrera hur onödigt enkel Isla är, tog jag mig friheten att återskapa henom själv. Det tog mig tio minuter. Jag skulle acceptera en Snickers som tillräcklig lön för det arbetet. (Notera att bilden inte är identisk med Isla, men med en del korrigeringar i mått och avstånd blir den nästan det.)

Liveversionen av Isla är värre.
Visste ni att Isla ibland närvarar vid evenemang? Kanske ni har missat det, eftersom Isladräkten inte ser ett dugg ut som Isla. Det är en boll med något rufs på toppen och ett par små ben. Ansikte saknas helt, om man inte tar i beaktande det människoansikte som kan skymtas bland rufset ibland. Isla har gått från vandrande äpple till gravt överviktig grön person. Jag skulle kunna sy fast ett ansikte gratis och det skulle se bättre ut än det gör nu (men jag skulle ändå inte vara stolt över att visa upp det).

Slutligen
Som kommentar på artiklar som denna kan man få höra "gör det själv då". Det är definitivt inte nödvändigt, eftersom jag mycket väl kan konstatera att, låt säga, regeringen är totalt misslyckad utan att behöva bilda en egen regering. Men här tog jag mig ändå friheten att göra det själv för att folk skulle hålla tyst. Här följer en fungerande version av Isla.

"Välkommen!"
Åh nej! Kvickt! Vänd om!

Den här skylten gör mig inte nyfiken på att köra vidare och se vad som kommer efter några hundra meter.

Den rostiga skylten är väl en bra idé. Den säger "gammal bruksort" mer än något annat.

Valet av Comic Sans är väl inte någon bra idé. Jag känner inte riktigt för att redogöra för allt vad gäller Comic Sans, men kortfattat: använd aldrig Comic Sans.

En sak som jag beundrar Dalsbruk för är att de har en symbol, nämligen ankarsluten. Symboler är mer än en logo; de kan användas i alla sammanhang, kan tecknas om av vem som helst (och är relativt lätta att teckna), och får alltid en att tänka på det de symboliserar. Om ett lokalt företag vill visa sin koppling till Dalsbruk kan de nu inkludera ankarsluten i sin logo så mycket de vill (här går Holmbergs fisk & Café Four C miste om en stor möjlighet: deras logo borde naturligtvis se ut som följer).

Av samma orsak är det mycket fint att det finns vapensköldar för kommuner, landskap med mera. Vapensköldar är nämligen också fria att omtolka och använda. Logor skall självfallet också finnas och användas med de stränga regler som förknippas med dem, men symbolen är något som står över logon och jag är därför en stor beundrare av allt som har en symbol.

Skylten är en bra idé som faller platt på valet av Comic Sans. Det blir ingen större redogörelse för varför skylten är dålig, eftersom det är ett ganska simpelt misstag.

Nu har det dykt upp en ny skylt bredvid den äldre. Här dyker ankarsluten upp igen. Bakgrunden är bara ett foto, vilket gör det svårt att kritisera det. Det passar fint ihop med den redan existerande skylten. Vet ni vad som har misslyckats igen? Valet av font! För sjutton. Den är bättre än Comic Sans, men ändå för lekfull för en gammal bruksmiljö (och har man redan bestämt sig för Comic Sans är det den man borde använda hela vägen igenom). Dessutom är den svår att läsa på håll. Det stora mellanrummet mellan den svenska och den finska texten stör, speciellt eftersom det gör att den svenska texten hamnar framför ankarsluten till en mycket liten del. Jag skulle gilla att tänka att ankarsluten är framför texten.

Det gör mig ledsen att se när bra idéer och stora utgifter rinner ut i sanden till följd av misstag som enkelt hade kunnat åtgärdas.

Här är en lösning med ett seriftypsnitt, vilket gör att det känns gammalt (på ett bra sätt) hela vägen igenom.

Och så en fungerande skylt till Arcadia-arena, som jag skrev om tidigare. Jag döpte om den till Arkadia-arenan, eftersom Arcadia-arena inte fungerar alls enligt mitt resonemang i texten om den. Maskotarna är också borta. Vi vill ju inte att besökare skall vända om och springa i ren skräck, eller hur?

Jag råkade få syn på den här skylten i Kimito centrum. Den gör reklam för Oskars marknad, den traditionella julmarknaden på Sagalund.

Jag blev mycket glad av någon outgrundlig anledning.

Det kan ha att göra med alla de dåliga exempel på skyltar som vi fått erfara. Den här lyfter upp på något vis.

Skylten är handmålad, vilket är ganska sällsynt numera. Varför använda datorer om man inte hanterar dem? Bättre då med ett bra resultat, som här där konstnären fått flöda fritt.

Vackert utsmyckad. Ingenting att kritisera. Det skulle då vara den vita bakgrunden, men den är inte ett problem med en så bra skylt. Tillsammans med de andra färgerna bildar den en fungerande färgskala. Med enkla visuella medel får man fram att det handlar om en julmarknad.

(Jag hade för mig att det hette Oskarsmarknaden (sammansatt ord), men Oskars marknad (genitiv) fungerar lika bra för min del. Bara man bestämmer vilketdera och ser till att få särskrivningen/sammanskrivningen rätt.)

Bra skylt! Inte årets skylt, men ingenting som stör heller.

Se och lär, Arcadia-arena.

UPPDATERING: Utanför själva marknadsområdet fanns en helt annan skylt. Den var också riktigt bra, men den passade inte ihop med de andra skyltarna. De gav helt olika bilder av marknaden. Mer helhet, tack.

Kära vänner!

Kära nån.

Jag studerar för tillfället grafisk design (det skriver jag för att öka min trovärdighet).

Någon skulle påstå att god grafisk design bara är något för nördar.

Det stämmer delvis. Vad gäller små detaljer kan det finnas sådant som bara en insatt noterar.

Men det finns också vissa oskrivna regler som inverkar på stämningen man får av en produkt, vare sig man är medveten om det eller inte.

Dålig grafisk design skriker dålig kvalitet.

Får jag vänligen lista sju saker på skylten på bilden, vilka ger mig cancer:

1. Fel typsnitt. Kimitoöns kommuns officiella typsnitt är Gill Sans och dess varianter, och det är också det typsnitt som här används i "Kimitoön"-texten vid logon. Kimitoön har också ett effekttypsnitt vid namn Akbar. Det, eller något annat levande typsnitt, hade också fungerat. Illdådaren bakom den här skylten har knappast ens tänkt igenom valet av typsnitt, utan gått direkt till Helvetica.

2. Fel färg. Kimitoön har fyra officiella färgnyanser, varav alla förekommer på skylten. Den gröna färgen på texten tillhör dock inte dem, och ser inte heller bra ut tillsammans med dem.

(Dessa två första punkter hade kunnat förhindras genom att ta en titt på kommunens grafiska manual. Där nämns fonterna, färgerna, logon m.m. Den finns öppen för alla på nätet, och jag har själv haft användning för den även när jag inte gjort jobb direkt för Kimitoöns kommun.)

3. Fula maskotar. Kimitoöns maskotar är dåligt planerade och dåligt tecknade. Det här är i o.f.s. en personlig åsikt, men om ni tycker annorlunda får ni inte vara mina vänner. Isla m.fam. måste vara det mardrömmar vävs av.

4. Komposition. Dålig skalning av maskotarna. Figurerna till höger är mindre än den till vänster (om jag inte missbedömer). Texten "Kimitoön / Kemiönsaari" är centrerad, men längs en annan axel än "Arcadia- / arena/areena". Det i kombination med att texterna är av ungefär samma storlek skapar obalans.

5. Stavningen av "Arcadia". "Arkadia" är namnet på huset och på kebaben, och om namnet "Arcadia" syftar på dem bör det även stavas likadant. Om det inte syftar på dem kräver jag en mycket god motivering till valet av namn på arenan.

6. Tvåspråkigheten. Hur många fördelar det än finns med att bo i ett tvåspråkigt land är det i allmänhet ett problem för en grafisk designer. Man kan utnyttja det till sin fördel, men det är svårt. Men det finns nöjaktiga lösningar. Att skriva alla ord i samma font, samma storlek, samma färg, med ett snedstreck emellan är inte en av dem. Bindestrecket ser också ut att vara av fel typ, om jag inte misstar mig.

7. "Arcadia-arena". Det är inte så svenska fungerar. Vad är det ens tänkt att betyda? Är det "Arcadia-arena" som i "Du känner till en massa Arcadia-arenor från förr. Här är en till."? Nej, nej. Det ni söker är "Arcadia-arenan". "Arcadia-areena" fungerar, eftersom det finska språket har alla möjliga grammatiska drag utom bestämd form.

Nästa gång någon, vem som helst, gör en skylt, eller något som kan klassas som grafisk design, kontakta mig innan ni lägger sista handen vid. Jag hjälper er billigt eller gratis. Jag vill bara att det skall bli behagligare att finnas till.

Jag kan kanske inte alltid få det att se fantastiskt ut, men jag kan se till att ni inte begår något av ovanstående brott. Jag har alltid velat göra musikalbum, tidningar, etc., etc., bara för att få göra omslag och utseende till dem. Föga anade jag att det var ett yrke!

Jag kan även en ypperlig svenska och engelska, som jag kan välsigna er vanliga dödliga med.

Detta är inte en jobbansökan. Mig spelar det egentligen ingen roll vem som gör jobbet. Det har bara visat sig att det kryllar av oduglingar.

Tillsammans kan vi alla göra Kimitoön och världen till en bättre plats!

Jag tittar på er, Portside.

Tack för att ni läste.