Den här våren rangordnar jag alla världens 195 nationsflaggor från ett rent designmässigt perspektiv. Jag börjar från botten, och listar i detta nionde avsnitt platserna 21–40 i min rangordning. Det kan löna sig att börja läsa från botten av listan för att gå från den sämsta flaggan mot de bättre.
Nästa vecka, den 5 april, kommer det sista avsnittet, där jag avslöjar världens bästa nationsflagga. På vägen dit kommer jag att kommentera och försöka göra förbättringar av vissa flaggor.
Som grund för min rangordning har jag de fem riktlinjerna i Good Flag, Bad Flag, vilka lyder som följer, fritt återgivna:
En flagga skall kunna tecknas ur minnet av en femåring. Dess främsta uppgift är att fungera som kännetecken för ett land. Den skall synas på långt håll, den skall kunna röra sig i vinden, t.ex. på ett skepp på havet. Bara grundläggande geometriska element hör hemma på flaggor. En flagga skall ha någon koppling mellan sina former och färger och det den representerar. Det här verkar alla se som viktigt, och alla nationsflaggor går på något vis att godkänna på den här punkten. En flagga skall vara stilig och enkel. Fler än tre färgnyanser gör det ofta onödigt komplicerat eller fult. Här inkluderar jag ytterligare en regel från heraldiken, vilken även går att applicera på vexillologin (studiet av flaggor): metaller får inte placeras på metaller (gult & vitt), och andra färger inte på varandra. Detta för att de skall kunna urskiljas på långt håll. Däremot kan de placeras bredvid varandra genom delning av fältet. Det här hänger delvis ihop med regel 1: ingen kommer att känna igen text, vapensköldar eller emblem på långt håll. Om din flagga behöver ytterligare förklaring i form av dessa är den inte en bra flagga. I min rangordning kommer jag att ignorera brott mot övriga regler vilka skett i o.m. brott mot denna regel. En flagga är till för att man skall känna igen landet. Om det finns risk för förväxling har den misslyckats med sin uppgift. Däremot får man gärna visa koppling till andra länder genom att utnyttja element eller färgskalor från deras flaggor. |
Den röd-vita bikoloren (i princip identisk med Polens flagga) representerar Böhmen, som utgör största delen av Tjeckien. Den blå chevronen symboliserar ... Slovakien. Den här flaggan var ursprungligen Tjeckoslovakiens flagga. När Tjeckoslovakien upplöstes stiftades en lag om att inget av de efterföljande länderna skulle få behålla den gamla flaggan. Tjeckien gjorde det i alla fall. |
Rött fanns på flaggan sedan gammalt. Sedan lade man till en vit elefant. 1917 gjorde kungen den symmetrisk för att den inte skulle råka hänga upp och ned (hans design såg ut som den nuvarande, fast med rött i stället för blått). Det blå lades till senare samma år för lördag, som var kungens födelsedag, eller för de allierade i första världskriget. |