Den här våren har jag rangordnat alla världens 195 nationsflaggor från ett rent designmässigt perspektiv. Jag började från botten, och listar i detta tionde och sista avsnitt de tjugo bästa flaggorna i min rangordning. Det kan löna sig att börja läsa från botten av listan för att gå från den sämsta flaggan mot de bättre.
En bit nedåt får du veta vilken jag tycker är världens bästa nationsflagga. På vägen hit har jag kommenterat och försökt göra förbättringar av vissa flaggor. Den här gången ingår motiveringar till varför dessa flaggor förtjänar en plats i topp 20.
Som grund för min rangordning har jag de fem riktlinjerna i Good Flag, Bad Flag, vilka lyder som följer, fritt återgivna:
En flagga skall kunna tecknas ur minnet av en femåring. Dess främsta uppgift är att fungera som kännetecken för ett land. Den skall synas på långt håll, den skall kunna röra sig i vinden, t.ex. på ett skepp på havet. Bara grundläggande geometriska element hör hemma på flaggor. En flagga skall ha någon koppling mellan sina former och färger och det den representerar. Det här verkar alla se som viktigt, och alla nationsflaggor går på något vis att godkänna på den här punkten. En flagga skall vara stilig och enkel. Fler än tre färgnyanser gör det ofta onödigt komplicerat eller fult. Här inkluderar jag ytterligare en regel från heraldiken, vilken även går att applicera på vexillologin (studiet av flaggor): metaller får inte placeras på metaller (gult & vitt), och andra färger inte på varandra. Detta för att de skall kunna urskiljas på långt håll. Däremot kan de placeras bredvid varandra genom delning av fältet. Det här hänger delvis ihop med regel 1: ingen kommer att känna igen text, vapensköldar eller emblem på långt håll. Om din flagga behöver ytterligare förklaring i form av dessa är den inte en bra flagga. I min rangordning kommer jag att ignorera brott mot övriga regler vilka skett i o.m. brott mot denna regel. En flagga är till för att man skall känna igen landet. Om det finns risk för förväxling har den misslyckats med sin uppgift. Däremot får man gärna visa koppling till andra länder genom att utnyttja element eller färgskalor från deras flaggor. |
Visst finns det ett överflöd av trikolorer bland våra flaggor, men vi måste minnas att Frankrikes flagga var den första vertikala trikoloren och en av de första trikolorerna överlag. Det är inte en slump att modellen varit så genomslagskraftig, både vad gäller trikolorutformningen och färgerna blått, vitt och rött. Frankrikes flagga är synonym med Frankrike, med franska revolutionen och med västerländska ideal. Dessutom är den otroligt vacker. Dess enda nackdel är att den är för genomslagskraftig, men det skall jag inte låta tynga den här. Frankrikes trikolor är den bästa nationsflaggan i världen. Bonus! Frankrikes örlogsflagga har ojämna proportioner för att de skall se jämna ut när de vajar i vinden. Mig veterligen är det den enda trikoloren som gör så här. Bara en riktigt smart flagga förstår sig på sådana saker. Det är sådant som gör en till världens bästa nationsflagga. Bonus 2! Fram till 1976 var flaggans färger mycket mörkare än de är nu. President Valéry Giscard d'Estaing såg till att klarna upp dem, och lade den sista handen vid det som nu är en perfekt flaggdesign. |
Trots den enorma likheten med den franska flaggan har Italien gjort sin flagga till sin alldeles egen. Titta på den och säg att du tänker på något annat än Italien. Nej, tänkte väl det. Bonus! Italiens färgnyanser var inte standardiserade förrän 2003. Då valde man nyanser, men de nyanserna var fula. Det lade det italienska folket märke till, och sedan 2006 har Italiens flagga snygga färgnyanser i stället. Så gör man god flaggdesign: genom att pröva och misslyckas! |