Alexander Ginlund
  • Hem
  • Portfolio
  • Porträtt
  • Butik
  • Nytt

Skillnaden mellan ' och ´

28/3/2017

Kommentarer

 
Picture
Rätt och fel.
Det verkar som om folk har hemskt svårt att skilja på apostrofer och accenter. De verkar inte ens känna till ordet "accent" som namn på ett skrivtecken. Man lär sig ytterst litet om skrivtecken under tolv år av skolgång. Därför känner jag mig tvungen att bidra med litet folkbildning, saker som jag själv varit tvungen att ta reda på i tiderna.

Jag skulle kunna inleda med att redogöra för likheterna mellan de båda skrivtecknen, men faktum är att det inte finns några alls. De har en viss visuell likhet, men det är allt. Här följer alla skillnader i stället.
 
Apostrofer ( ' – går i nord-sydlig riktning ) används för att ange att en del av ett ord har tagits bort, och placeras exakt där man tagit bort en del. De är mycket sällsynta i det svenska språket. De finns i stället på engelska i sammandragningar som can't, don't och it's. Det finns även andra användningar för apostrof (såsom engelskans genitiv), men inte på svenska. Apostrofer kan inte befinna sig ovanpå bokstäver.

Akuta accenter ( ´ – går i nordost-sydvästlig riktning ) anger att en viss stavelse skall betonas där det kan vara oklart. De placeras alltid ovanpå en bokstav, vilket är orsaken till att de inte dyker upp genast när man trycker på dem på tangentbordet. Exempel på användning är entré, idé (för att inte förväxla med ide) och armén (för att inte förväxla med armen). Den finns även i namn som André och Linnéa. Därtill finns grava accenter ( ` ), vilka är sällsynta på svenska.
Picture
Exempel på tecknens utseende i olika typsnitt.
Inget av dessa skrivtecken förekommer alltså särdeles ofta på svenska. Är man intresserad av fler användningsområden får man studera användningen inom respektive språk.

Apostrofen hittas på tangentbordet till höger om Ä och delar tangent med asterisken ( * ). Det finns också en mer kurvig variant av apostrof ( ’ ), som inte finns på tangentbordet. Den har samma funktion som tangentbordsvarianten, och är dessutom identisk med enkelt citattecken. Accenterna ligger snett ovanför Å, akut och grav accent på samma tangent. På telefonens tangentbord finns inte ens accenterna som skilda tecken, utan man får söka upp den variant på den bokstav som man skall ha, vilket torde motverka missbruk. Förväxla heller ingetdera av tecknen med primtecknet ( ′ ).

Skriv inte can`t, ide' och a'la carte. Skriv can't, idé och à la carte. Och kalla aldrig en accent en apostrof. Det skulle vara en stor tjänst för det svenska språkets värdighet. Tackar!
Kommentarer

Mannerheims nya jobb

17/3/2017

Kommentarer

 
I år fyller Finland hundra år, så av förekommen anledning ägnar jag mitt år åt att tänka på Finlands presidenter. Jag lär mig hela tiden nya saker om dem, och tycker det blir mer intressant ju längre jag kommer.

Gustaf Mannerheim är intressant eftersom han är den enda presidenten som inte haft finska som modersmål, enligt vissa källor skall han inte ens ha varit särskilt bra på finska. Mina kreativa kugghjul började snurra, och jag skapade snabbt en karaktär som konstant talar finska med stark svensk brytning och stora grammatikfel.

Jag ville göra någonting med min nya karaktär, och kom på en film som belyser Mannerheims sämre sidor. Mannerheim behandlas som en sådan gud i Finland, och jag tycker det alltid är hälsosamt att se att ingen är fullständig. Jag började lista saker som kunde göra Mannerheim okvalificerad för en rad arbeten.

Jag hörde av mig till  några lokala arbetsplatser i jakt på miljöer och skådespelare. Vissa svarade, andra inte, men i slutändan fick jag ändå ihop tillräckligt många för att göra filmen. Jag vill rikta ett stort tack till K-supermarket Kompass (som har ett dåligt namn, vi återkommer till det), till daghemmet Silva och till Kimitoöns kommuns utvecklingsavdelning. Och till Faffa. Och till Fammo, som filmade.
Picture
Mannerheim dricker kaffe ur muminmugg och äter runebergstårta på Iittalatallrik. Därför tycker jag att jag borde få alla pengar som reserverats för Finlands hundraårsjubileum.
En viktig del av den Mannerheim som jag använder mig av är att han kallas "Gustaf", inte Mannerheim. Det gör honom genast till en annan person än den alldeles verkliga Mannerheim. Det enklaste sättet att komma in i rollen är att säga "Tervetuloa, tästä puhui Gustaf" med Hemulens röst. Jag gjorde till och med ett skämt där hans arbetsgivare aldrig kommer ihåg hans efternamn, trots att de i verkligheten antagligen skulle ha svårt att glömma det.

Videon är utformad som ett avsnitt av reality-TV (en av mänsklighetens mörkaste sidor). För att få till rätt klippningar, rätt musik, rätt animationer studerade jag noggrant ett avsnitt av The Celebrity Apprentice. Jag insåg igen att jag aldrig planerar att göra om det för skojs skull.

Den här gången är ljudet och filmen inspelade på skilda apparater (någonting jag alltid gör i musikvideor, men inte i vanliga filmer), eftersom ljudkvaliteten på min telefon är så dålig. Stora delar av ljudet är inspelade med en diktafon samtidigt som jag filmade, men vissa saker är dubbade ovanpå eftersom jag inte varit nöjd med kvaliteten. Detta tillfälliga arrangemang gjorde att jag fick skapa en helt skild fil för hela filmen i ljudform, vilket innebar en hel del extra arbete, men också några extra friheter. Jag ser fram emot att någon gång hitta en kompromisslösning som innehåller alla fördelar och inga nackdelar.

I den här filmen ingår också ett par grafiska animationer, något som jag lärt mig göra och fått tillgång till rätt program för i min skola under de senaste månaderna. Jag siktar på att kunna använda animationer mer i framtiden.

Det var det! En film om Gustaf, en av våra mest mångsidiga historiska personligheter. Det enda jag hade velat ha med ytterligare är en häst. Nåväl, nästa gång kanske. Glad självständighet ... eller nåt.
Kommentarer

Recension: Varför Kimitoöns maskot är skrämmande

4/3/2017

Kommentarer

 
FULL DISCLAIMER: Jag hade kunnat rikta denna text till den det berör, men vad jag vet är alla som var inblandade i Islas uppkomst alldeles vettiga typer. Någon måste bara ha fått ett allvarligt sjukdomsanfall eller något mitt i processen, eftersom resultatet är så förfärligt. Jag beklagar. Avsikten med denna text är inte att vara elak, utan att uttrycka en åsikt jag haft konstant i fem år samt att bidra med en folkbildning i grafisk design. Jag hoppas jag kan stanna på god fot med kommunen, som är min enda inkomstkälla.

Picture
Isla © Kimitoöns kommun. Återges här med stöd av citaträtten.
Det har kanske inte undgått någon att jag inte är någon stor vän av Kimitoöns maskot Isla, som fyller fem år i dagarna. Redan när den introducerades var jag besviken (det var i o.f.s. på den tid då jag var rasist), och med tiden har jag bara blivit mer övertygad. Ändå har jag aldrig rakt ut redogjort för orsakerna. Här följer de, sammanfattade i fyra enkla punkter. Jag kommer helt att bortse från att mitt eget förslag borde ha vunnit maskottävlingen eller ens fått ett hedersomnämnande, samt från att den färdiga maskoten liknar mer på ett av hedersomnämnandena än på den teckning som vann tävlingen.

Isla är ond.
Det stela leendet, det rufsiga håret och framför allt de sneda ögonen är typiska karaktärsdrag som meddelar att Isla kommer att mörda dig medan du sover. (Bli nu inte kränkt av kommentaren om sneda ögon, det är välkänt bland serietecknare att det är så saker fungerar.) Någon kanske minns min målning Isla, vilken föreställde Isla. Man kunde tro att det var en humoristisk tolkning av maskoten, men faktum är ju att det är exakt den bilden jag får i huvudet när jag ser Isla. Man får mardrömmar av mindre.
Picture
"Isla" © Alexander Ginlund 2013.

Isla är stel.
Teckningen är uppbyggd av mycket enkla former: cirklar, ellipser och streck, samt det oregelbundna kantiga håret, är de enda element som används. Speciellt fötterna ser onaturliga ut som perfekta ellipser. Konturerna är jämntjocka hela vägen. Isla är tvådimensionell, har aldrig setts från sidan eller bakifrån. Det blir alltför neutralt; det är kanske omöjligt att inte tycka om Isla, men samtidigt omöjligt att tycka om henom. Som en logo skulle detta eventuellt kunna vara eftersträvansvärt, men faktum är ju att en maskot inte är en logo; skillnaden är bland annat att maskoten kan framträda i otaliga olika skepnader (av vilka Isla också har några), medan logor har en enda bestämd form. För att demonstrera hur onödigt enkel Isla är, tog jag mig friheten att återskapa henom själv. Det tog mig tio minuter. Jag skulle acceptera en Snickers som tillräcklig lön för det arbetet. (Notera att bilden inte är identisk med Isla, men med en del korrigeringar i mått och avstånd blir den nästan det.)
Picture
Min tiominuterstolkning av Isla.

Isla är ett äpple(?)
Det vinnande bidraget som maskoten är baserad på var helt klart ett äpple, vilket känns vettigt med tanke på Söderlångvik gård etc. etc. Den färdiga maskoten ser dock inte alls ut som ett äpple, bortsett från det lilla hacket i hakan, vilket mest är störande. Runt och grönt är egenskaper som kan tillskrivas mycket annat än äpplen – äpplen är inte ens klotformade, traditionellt inte heller gröna. Jag skulle alltså önska att Isla är antingen ett äpple eller inte ett äpple.
Picture
Här förresten ett skräckexempel på dålig användning av Isla (varifrån kom armarna nu igen?). © Kimitoöns kommun. Återges med stöd av citaträtten.

Liveversionen av Isla är värre.
Visste ni att Isla ibland närvarar vid evenemang? Kanske ni har missat det, eftersom Isladräkten inte ser ett dugg ut som Isla. Det är en boll med något rufs på toppen och ett par små ben. Ansikte saknas helt, om man inte tar i beaktande det människoansikte som kan skymtas bland rufset ibland. Isla har gått från vandrande äpple till gravt överviktig grön person. Jag skulle kunna sy fast ett ansikte gratis och det skulle se bättre ut än det gör nu (men jag skulle ändå inte vara stolt över att visa upp det).
Picture
Konstnärs tolkning av Islas liveversion. Förgrund © Alexander Ginlund. Bakgrund: Abc10 (https://commons.wikimedia.org/wiki/User:Abc10). CC BY-SA 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/deed.sv).

Slutligen
Som kommentar på artiklar som denna kan man få höra "gör det själv då". Det är definitivt inte nödvändigt, eftersom jag mycket väl kan konstatera att, låt säga, regeringen är totalt misslyckad utan att behöva bilda en egen regering. Men här tog jag mig ändå friheten att göra det själv för att folk skulle hålla tyst. Här följer en fungerande version av Isla.
Picture
Förgrund © Alexander Ginlund. Bakgrund: Johan Fredriksson. CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/deed.sv).
Ett genuint leende, mjukare former, fler detaljer (inte för många och inte för få) och överlag en välkomnande bild.

Eftersom detta inte är Kimitoöns officiella maskot och den är gjord helt frivilligt finns det inte orsak att kritisera små detaljer. Skylten med texten "Kimitoön" är från Matilda Niemeläs vinnande bidrag i maskottävlingen (där det stod "Kimito", men jag vill inte kränka Fri samverkan) och kan mycket väl bytas ut (det är så maskotar fungerar). Armarna måste inte vara där, men jag lade till dem för att ge mer personlighet till karaktären (intressant nog finns det en version av Isla där hen har en fullständig kropp
– ????? – man vet att man har en dåligt designad maskot när man helt måste teckna om den för att den skall fungera i alla sammanhang). Håret är ett försök att behålla det rufsiga från originalet men ändå ge det någon genomgående form. Jag har inte beaktat det faktum att man inte ser om det är ett äpple eller ej. Det här är framför allt ett sätt att visa att det går att göra Isla trevligare, öppnare och mer tilltalande.
Kommentarer

Serier (tecknade serier (sådana man läser))

1/3/2017

Kommentarer

 
Picture
Som bekant är jag en stor vän av serier. Alltså tecknade serier. Alltså sådana man läser.

Allt oftare hör man folk tala om serier i betydelsen TV-serier. Oftast i kombination med se på. Som i "Jag såg på serier i går". Alldeles vardagligt.

Ibland problematiskt. Jag kan höra någon tala om serier och bli nyfiken för en stund, tills jag inser att det är TV-serier det handlar om. Jag skulle gärna vilja göra anspråk på ordet serier för de tecknade seriernas del, men där har jag egentligen inget att säga till om vad gäller terminologin.

Om man vill skilja på de olika betydelserna för serier finns det alltså ett ord för vardera: det heter tecknade serier och TV-serier. Men det är också problematiskt. När man säger tecknade serier kan man börja tänka på tecknade TV-serier, det vill säga animationer. Ordet TV-serier är problematiskt eftersom de flesta inte ser dem på TV; många av dem sänds inte ens i TV.

Detta problem har jag ingen lösning på. Kanske läsare av tecknade serier och följare av TV-serier behöver sluta fred och etablera mer lättförstådd terminologi.
Kommentarer

    Välkommen!

    Eftersom jag är en nagel i ögat på mänskligheten begränsar jag min tankevärld till den här sidan. Ibland filosoferar jag kring livet, universum och allting. Ibland recenserar jag skyltar.

    Arkiv

    Oktober 2018
    September 2018
    April 2018
    Mars 2018
    Februari 2018
    December 2017
    November 2017
    September 2017
    Juli 2017
    Mars 2017
    Februari 2017
    Januari 2017
    December 2016
    November 2016

    Kategorier

    Alla
    Barcelona
    Biografi
    Finland 100
    Finlands Presidenter
    Grafisk Design
    Projekt
    Recension
    Språk
    Språk
    Världens Flaggor
    Youtube

    RSS-flöde

Powered by Create your own unique website with customizable templates.