Lucia ligger runt hörnet. Ni kanske har märkt att jag brukar kritisera saker, men var inte rädda! Jag kommer inte att kritisera luciatraditionen. Jag kommer att ifrågasätta delar av den.
Luciavalet. Det finns någon sorts grej med att man alltid måste rösta fram lucia. Det finns tre skumma saker här:
a) Det är inte meningen att man skall driva någon luciakampanj eller vara särskilt intresserad av att bli lucia.
b) Det är inte riktigt någon som har förklarat vilka egenskaper man skall söka efter i en luciakandidat.
c) Det är ändå bara den mest ariska som vinner.
Låt mig inleda med att förundra mig över att luciavalet skall vara mer eller mindre en tävling på det här viset, medan resten av luciatraditionen (och allt som är någorlunda motiverat i den) går ut på allt annat än tävlingar.
Punkt a: Om det nu skall vara en tävling, föreställ er hur mycket roligare den vore om man fick möjligheten att bygga upp sin image och faktiskt kämpa för sina röster! Där har vi en luciakampanj som är intressant! (Nej, jag tycker inte att detta passar en lucia överhuvudtaget, men skall det ändå vara omröstning så varför inte?)
Punkt b: Ingen har berättat med vilken motivering man skall rösta på en luciakandidat (om man inte råkar vara släkt med någon av dem, eller om man råkar vara släkt med alla). Rätt svar är naturligtvis den som bäst följer alla Hitlers ideal, men det får man väl inte säga. Den som är mest musikalisk är väl en bra motivering, men verkar inte heller stämma alltid. Den som verkar trevligast som person? Här stöter vi då på två problem:
b) a) Förutfattade meningar.
b) b) Genom att utse den trevligaste menar man att de andra är mindre trevliga, vilket är mycket oluciaaktigt.
Punkt c: Mörkhåriga och mörkögda kan bli kandidater för rättvisans skull, men en snabb googling på alla Finlands lucior under 2000-talet avslöjar att de alla är blekare än socks with Crocs-nivå. Naturligtvis garanterar matematiken att någon lokal lucia någonstans någon gång blir mörk, men vi vet alla att det är en stor fördel att vara blond.
Det slår mig att lucia är den enda titeln och uppmärksamheten man kan uppnå utan att egentligen... göra någonting. Och det förutsätter att man är en ung, blond flicka. Råkar man ha en annan genetik måste man utföra någon form av arbete för att uppmärksammas. Jag vill inte vara meninist eller liknande, jag vill bara lyfta fram sanningen.
Jag försöker inte heller påstå att luciarollen skall öppnas upp för alla kön och alla åldrar, med tanke på att s:ta Lucia var kvinna, och att traditionen ganska långt är byggd kring det. (Med samma argument kan man å andra sidan påstå att en lucia skall komma från Syrakusa, tala latin, vara gudfruktig jungfru och mördas med ett svärd.)
Hm. Jag kan bara föreställa mig ett universum där jag själv fick någon roll motsvarande lucia. Eller där jag alltid var intresserad av den, men aldrig kunde få den för att jag inte var lämplig på grund av någon obetydlig detalj.
Luciavalet. Det finns någon sorts grej med att man alltid måste rösta fram lucia. Det finns tre skumma saker här:
a) Det är inte meningen att man skall driva någon luciakampanj eller vara särskilt intresserad av att bli lucia.
b) Det är inte riktigt någon som har förklarat vilka egenskaper man skall söka efter i en luciakandidat.
c) Det är ändå bara den mest ariska som vinner.
Låt mig inleda med att förundra mig över att luciavalet skall vara mer eller mindre en tävling på det här viset, medan resten av luciatraditionen (och allt som är någorlunda motiverat i den) går ut på allt annat än tävlingar.
Punkt a: Om det nu skall vara en tävling, föreställ er hur mycket roligare den vore om man fick möjligheten att bygga upp sin image och faktiskt kämpa för sina röster! Där har vi en luciakampanj som är intressant! (Nej, jag tycker inte att detta passar en lucia överhuvudtaget, men skall det ändå vara omröstning så varför inte?)
Punkt b: Ingen har berättat med vilken motivering man skall rösta på en luciakandidat (om man inte råkar vara släkt med någon av dem, eller om man råkar vara släkt med alla). Rätt svar är naturligtvis den som bäst följer alla Hitlers ideal, men det får man väl inte säga. Den som är mest musikalisk är väl en bra motivering, men verkar inte heller stämma alltid. Den som verkar trevligast som person? Här stöter vi då på två problem:
b) a) Förutfattade meningar.
b) b) Genom att utse den trevligaste menar man att de andra är mindre trevliga, vilket är mycket oluciaaktigt.
Punkt c: Mörkhåriga och mörkögda kan bli kandidater för rättvisans skull, men en snabb googling på alla Finlands lucior under 2000-talet avslöjar att de alla är blekare än socks with Crocs-nivå. Naturligtvis garanterar matematiken att någon lokal lucia någonstans någon gång blir mörk, men vi vet alla att det är en stor fördel att vara blond.
Det slår mig att lucia är den enda titeln och uppmärksamheten man kan uppnå utan att egentligen... göra någonting. Och det förutsätter att man är en ung, blond flicka. Råkar man ha en annan genetik måste man utföra någon form av arbete för att uppmärksammas. Jag vill inte vara meninist eller liknande, jag vill bara lyfta fram sanningen.
Jag försöker inte heller påstå att luciarollen skall öppnas upp för alla kön och alla åldrar, med tanke på att s:ta Lucia var kvinna, och att traditionen ganska långt är byggd kring det. (Med samma argument kan man å andra sidan påstå att en lucia skall komma från Syrakusa, tala latin, vara gudfruktig jungfru och mördas med ett svärd.)
Hm. Jag kan bara föreställa mig ett universum där jag själv fick någon roll motsvarande lucia. Eller där jag alltid var intresserad av den, men aldrig kunde få den för att jag inte var lämplig på grund av någon obetydlig detalj.
RSS Feed
