FULL DISCLAIMER: Jag kritiserar (till största delen) inte September Open som evenemang. Folk verkar tycka om det, och allt som hämtar pengar och uppmärksamhet till min hemkommun är bra. Den här texten är en mycket personligt vinklad upplevelse från en person som ogillar evenemang i största allmänhet.
September Open är ett evenemang som ordnas i Dalsbruk varje år. Tydligen också ett populärt evenemang. Jag besökte det för första gången förra året, då som försäljare.
Jag hade utvecklat den mest geniala idén: att teckna avsiktligt dåliga medeltida teckningar. Tillåt mig förklara. Tidigare hade jag tecknat karikatyrer av besökare på beställning. Jag tyckte det här systemet hade levt ut sin tid. Dels verkade det som om mina karikatyrers popularitet avtagit, dels tyckte jag aldrig om dem själv. De gjordes på fältet under tidspress och mot låg lön. De medeltida teckningarna erbjöd lösningar på flera plan: jag kunde jobba med dem konstant, så jag behövde inte känna någon stress men inte heller få långa pauser däremellan, och framför allt behövde de inte ens bli bra.
Så långt låter min plan ofelbar. Varför skulle folk vilja köpa dåliga teckningar då, frågar du kanske? Som del av September Open ordnas en medeltida marknad, som syns till stor del i marknadsföringen även om den inte utgör hela evenemanget. Medeltida marknader finns på många håll och September Open är populärt, så jag hade för mig att folk tyckte om medeltiden, helt enkelt. Jag själv kunde inte förstå det. Medeltiden har fått sitt namn för att den är tusen helt onödiga år insprängda i historien. Den består av pest, religion och – dålig konst.
September Open är ett evenemang som ordnas i Dalsbruk varje år. Tydligen också ett populärt evenemang. Jag besökte det för första gången förra året, då som försäljare.
Jag hade utvecklat den mest geniala idén: att teckna avsiktligt dåliga medeltida teckningar. Tillåt mig förklara. Tidigare hade jag tecknat karikatyrer av besökare på beställning. Jag tyckte det här systemet hade levt ut sin tid. Dels verkade det som om mina karikatyrers popularitet avtagit, dels tyckte jag aldrig om dem själv. De gjordes på fältet under tidspress och mot låg lön. De medeltida teckningarna erbjöd lösningar på flera plan: jag kunde jobba med dem konstant, så jag behövde inte känna någon stress men inte heller få långa pauser däremellan, och framför allt behövde de inte ens bli bra.
Så långt låter min plan ofelbar. Varför skulle folk vilja köpa dåliga teckningar då, frågar du kanske? Som del av September Open ordnas en medeltida marknad, som syns till stor del i marknadsföringen även om den inte utgör hela evenemanget. Medeltida marknader finns på många håll och September Open är populärt, så jag hade för mig att folk tyckte om medeltiden, helt enkelt. Jag själv kunde inte förstå det. Medeltiden har fått sitt namn för att den är tusen helt onödiga år insprängda i historien. Den består av pest, religion och – dålig konst.
Under dagen fick jag noll kunder. Räkna dem: noll. Det kom folk som gick förbi och yttrade spydiga kommentarer om mitt utseende (till saken hör att jag för dagen klätt mig medeltida) och om mitt koncept, precis som om jag inte suttit precis där framför dem. Det kom folk som starkt ville hävda att medeltidens konst inte var dålig (i stunden försökte jag vara diplomatisk för att bli av med den sociala interaktionen, men medeltidens konst var dålig). Det kom folk som ville ha karikatyrer, fast de inte hade varit särdeles populära när jag skyltade stort med att jag gjorde dem. Och så fick jag ett helt orelaterat arbetserbjudande, vilket i och för sig var av godo.
Det visade sig alltså att folk inte var så stora medeltidsfans som jag antagit. Det är naturligtvis förklarligt, men det förklarar inte riktigt varför medeltida marknader har sådan ofantlig popularitet. Jag själv skulle alla gånger föredra en renässansmarknad. Ni vet, något som firar en bra del av historien. I USA har man något motsvarande i form av renaissance fairs (med varierande koncept, men namnet är på rätt spår). Det är ju inte som att man ordnar förintelsemarknader. Dalsbruk har dessutom ingenting med medeltiden att göra. Dalsbruk representerar industrialiseringen, som tillhör en helt annan period i historien. Den medeltida marknaden hålls vid kolaugnarna, kanske för att förstärka den historiska inramningen, men det förstärker tvärtom bara anakronismen i det hela. Jag har dessutom sett bilder som påstår att Axel Oxenstierna skall ha besökt fjolårets marknad. Oxenstierna föddes många år efter att medeltiden tog slut och dog många år innan Dalsbruk grundades. (Visserligen hade Oxenstierna på bilden inget skägg, så jag vet inte om han bör tas på allvar.)
Ännu en grej: September Open har ett dåligt namn. Jag insåg det inte förrän jag blev inbjuden till Open by Night i Mariehamn, men det makes no sense whatsoever. Det skulle fungera för en tennisturnering, men i det här fallet är det bara två uppradade ord: September öppen. Det betyder väl ingenting? Om syftet är att påvisa att butiker och dylikt är öppna i september hade evenemanget kunnat heta Open in September. Eller varför inte Öppet i september / Auki syyskuussa, på de språk som besökarna talar?
September Open är anakronistiskt, har ett förvirrande namn, och man kan inte tjäna pengar på det. Och så är där massor av folk, vilket jag undviker om jag kan. Och folk som skriker så hårt att högtalarna går sönder. I år återvänder jag ändå i min ständiga jakt på pengar, ära och berömmelse (ära och berömmelse i första hand för att de resulterar i ännu mer pengar). Och nu gör jag mina oavsiktligt dåliga karikatyrer, eftersom det visat sig att de inte alls är ute än. Tvärtom kommer de att rädda ett helt land senare den här månaden.
Det visade sig alltså att folk inte var så stora medeltidsfans som jag antagit. Det är naturligtvis förklarligt, men det förklarar inte riktigt varför medeltida marknader har sådan ofantlig popularitet. Jag själv skulle alla gånger föredra en renässansmarknad. Ni vet, något som firar en bra del av historien. I USA har man något motsvarande i form av renaissance fairs (med varierande koncept, men namnet är på rätt spår). Det är ju inte som att man ordnar förintelsemarknader. Dalsbruk har dessutom ingenting med medeltiden att göra. Dalsbruk representerar industrialiseringen, som tillhör en helt annan period i historien. Den medeltida marknaden hålls vid kolaugnarna, kanske för att förstärka den historiska inramningen, men det förstärker tvärtom bara anakronismen i det hela. Jag har dessutom sett bilder som påstår att Axel Oxenstierna skall ha besökt fjolårets marknad. Oxenstierna föddes många år efter att medeltiden tog slut och dog många år innan Dalsbruk grundades. (Visserligen hade Oxenstierna på bilden inget skägg, så jag vet inte om han bör tas på allvar.)
Ännu en grej: September Open har ett dåligt namn. Jag insåg det inte förrän jag blev inbjuden till Open by Night i Mariehamn, men det makes no sense whatsoever. Det skulle fungera för en tennisturnering, men i det här fallet är det bara två uppradade ord: September öppen. Det betyder väl ingenting? Om syftet är att påvisa att butiker och dylikt är öppna i september hade evenemanget kunnat heta Open in September. Eller varför inte Öppet i september / Auki syyskuussa, på de språk som besökarna talar?
September Open är anakronistiskt, har ett förvirrande namn, och man kan inte tjäna pengar på det. Och så är där massor av folk, vilket jag undviker om jag kan. Och folk som skriker så hårt att högtalarna går sönder. I år återvänder jag ändå i min ständiga jakt på pengar, ära och berömmelse (ära och berömmelse i första hand för att de resulterar i ännu mer pengar). Och nu gör jag mina oavsiktligt dåliga karikatyrer, eftersom det visat sig att de inte alls är ute än. Tvärtom kommer de att rädda ett helt land senare den här månaden.