Kommer ni ihåg TV? Det var någon sån där skärm som folk hade på paradplats i sina hem och som visade en förutbestämd mängd information dygnet runt (om den stod på). TV-serier är nu kanske ännu populärare än förr, men TV-apparaterna är snabbt på väg ur användning. De har föråldrats.
"Dagens ungdom sitter bara och knäpper på sina skärmar hela tiden."
M.v.h. den generationen som ser på TV dagarna i ända.
Det var inte vi som började med att vara uppslukade av ändlöst medieutbud. TV, som kom in en eller två generationer tidigare, är den verkliga boven i dramat. Internet är dessutom mycket bättre än TV. Det lär ut kritiskt läsande. Man får själv söka upp den information man är ute efter och kan bygga en mångsidig bild av världen. (Detta kan missbrukas, men vad kan inte det?)
TV pumpar ut sina åsikter utan att man erbjuds chansen att säga nej. Vissa vettiga värderingar är inte ens rumsrena på TV. Det är helt enkelt mer finländskt med främlingsfientlighet än med mänskliga rättigheter.
Reality-TV stötte på kritik redan för tjugo år sedan. Jag drar paralleller till mycket gammal underhållning. P.T. Barnums cirkus i slutet av 1800-talet gick ut på att visa upp människor som på något vis avvek från massan. Djurparker låser in oskyldiga varelser för att man skall kunna ... titta på dem. I dag har vi reality-TV, vars syfte är att hänga ut människor med främmande egenskaper eller levnadsvanor. Snälla vänner, det är år 2017. Människor är olika.
Jag tillber internet. TV är falsk, föråldrad, den är fånig, och ingen vettig person borde bry sig. Tänk så vackert det vore om man i framtiden hittade mer meningsfulla sysselsättningar än TV. Om inte hela ens hem var uppbyggt runt TV-apparaten. Hade man frågat mig för några år sedan hade jag trott att TV var en beständig del av vår kultur. Nu märker jag att den är på väg ut, det går fort, och det är fantastiskt.
"Dagens ungdom sitter bara och knäpper på sina skärmar hela tiden."
M.v.h. den generationen som ser på TV dagarna i ända.
Det var inte vi som började med att vara uppslukade av ändlöst medieutbud. TV, som kom in en eller två generationer tidigare, är den verkliga boven i dramat. Internet är dessutom mycket bättre än TV. Det lär ut kritiskt läsande. Man får själv söka upp den information man är ute efter och kan bygga en mångsidig bild av världen. (Detta kan missbrukas, men vad kan inte det?)
TV pumpar ut sina åsikter utan att man erbjuds chansen att säga nej. Vissa vettiga värderingar är inte ens rumsrena på TV. Det är helt enkelt mer finländskt med främlingsfientlighet än med mänskliga rättigheter.
Reality-TV stötte på kritik redan för tjugo år sedan. Jag drar paralleller till mycket gammal underhållning. P.T. Barnums cirkus i slutet av 1800-talet gick ut på att visa upp människor som på något vis avvek från massan. Djurparker låser in oskyldiga varelser för att man skall kunna ... titta på dem. I dag har vi reality-TV, vars syfte är att hänga ut människor med främmande egenskaper eller levnadsvanor. Snälla vänner, det är år 2017. Människor är olika.
Jag tillber internet. TV är falsk, föråldrad, den är fånig, och ingen vettig person borde bry sig. Tänk så vackert det vore om man i framtiden hittade mer meningsfulla sysselsättningar än TV. Om inte hela ens hem var uppbyggt runt TV-apparaten. Hade man frågat mig för några år sedan hade jag trott att TV var en beständig del av vår kultur. Nu märker jag att den är på väg ut, det går fort, och det är fantastiskt.
RSS-flöde
