Boken var dålig, för bara detektivromaner är bra.
Del 1
"Vilken musik tycker du om?"
Åh nej. Nu borde man vara förberedd med en omfattande avhandling.
Den frågan kan man få till och med som barn! Hur kan man förvänta sig att ett barn har övervägt så stora filosofiska frågor?
Många skulle svara popmusik. Gratulerar! Du har just bevisat att du är en svag själ och inte ens har övervägt frågan. Popmusik är nämligen konstruerad för att tyckas om, och är således det naturliga go to-svaret.
Vad som förväntas här är åtminstone att du snabbt kommer med en genre. Det sättet att tänka är i grunden fel, ett exempel på den krångliga genreismen.
Låt mig förklara. Någon frågar dig vad du tyckte om filmen. Du svarar "Den var dålig, för jag tycker bara om actionfilmer". Vad är det för ett svar? En bra film är väl en bra film.
Många behöver lära sig att musikens kvalitet inte är beroende av musikens genre. Samma sak för film, litteratur och allt annat som har genrer. Därför blir det svårt för mig att svara på frågan "Vilken musik tycker du om?". Mitt svar är bra musik. Toppskiktet i vilken genre som helst.
Nu finns det naturligtvis genrer som per definition är dömda att misslyckas, samt genrer vars framgångsrika exempel kan anses dåliga, men jag känner mig inte kvalificerad att avfärda någon av de stora genrerna.
Var inte genreist.
Del 2
Jag hade en gång ett problematiskt förhållande till ordet genre. Det har jag haft med många ord: jag talar om perioden mellan att jag hör ordet första gången och förstår vad det betyder, och att jag får bekräftad dess betydelse och vågar börja använda det.
Ordet genre är ändå speciellt i detta sammanhang: med det skedde nämligen samma sak två gånger, både i skrift och i tal.
Jag hade sett ordet genre i skrift många gånger och börjat förstå dess betydelse, men jag visste inte hur det uttalades. Därför tyckte jag inte om det.
Jag hade hört ordet schanger i tal många gånger och börjat förstå dess betydelse, men jag visste inte hur det stavades. Därför tyckte jag inte om det.
Det tog en tid innan jag insåg att dessa två var samma ord. Nu finns det etablerat i min vokabulär, men jag är fortfarande inte säker på att jag tycker om det. Dels givetvis på grund av det våldtagna franska uttalet, men huvudsakligen på grund av dess dåliga betydelse. Det är så mycket snack om genre hit och genre dit. En bra film är väl en bra film, oberoende av genre. Oberoende av om den har en genre.
"Vilken musik tycker du om?"
Åh nej. Nu borde man vara förberedd med en omfattande avhandling.
Den frågan kan man få till och med som barn! Hur kan man förvänta sig att ett barn har övervägt så stora filosofiska frågor?
Många skulle svara popmusik. Gratulerar! Du har just bevisat att du är en svag själ och inte ens har övervägt frågan. Popmusik är nämligen konstruerad för att tyckas om, och är således det naturliga go to-svaret.
Vad som förväntas här är åtminstone att du snabbt kommer med en genre. Det sättet att tänka är i grunden fel, ett exempel på den krångliga genreismen.
Låt mig förklara. Någon frågar dig vad du tyckte om filmen. Du svarar "Den var dålig, för jag tycker bara om actionfilmer". Vad är det för ett svar? En bra film är väl en bra film.
Många behöver lära sig att musikens kvalitet inte är beroende av musikens genre. Samma sak för film, litteratur och allt annat som har genrer. Därför blir det svårt för mig att svara på frågan "Vilken musik tycker du om?". Mitt svar är bra musik. Toppskiktet i vilken genre som helst.
Nu finns det naturligtvis genrer som per definition är dömda att misslyckas, samt genrer vars framgångsrika exempel kan anses dåliga, men jag känner mig inte kvalificerad att avfärda någon av de stora genrerna.
Var inte genreist.
Del 2
Jag hade en gång ett problematiskt förhållande till ordet genre. Det har jag haft med många ord: jag talar om perioden mellan att jag hör ordet första gången och förstår vad det betyder, och att jag får bekräftad dess betydelse och vågar börja använda det.
Ordet genre är ändå speciellt i detta sammanhang: med det skedde nämligen samma sak två gånger, både i skrift och i tal.
Jag hade sett ordet genre i skrift många gånger och börjat förstå dess betydelse, men jag visste inte hur det uttalades. Därför tyckte jag inte om det.
Jag hade hört ordet schanger i tal många gånger och börjat förstå dess betydelse, men jag visste inte hur det stavades. Därför tyckte jag inte om det.
Det tog en tid innan jag insåg att dessa två var samma ord. Nu finns det etablerat i min vokabulär, men jag är fortfarande inte säker på att jag tycker om det. Dels givetvis på grund av det våldtagna franska uttalet, men huvudsakligen på grund av dess dåliga betydelse. Det är så mycket snack om genre hit och genre dit. En bra film är väl en bra film, oberoende av genre. Oberoende av om den har en genre.
RSS Feed
