I denna serie som kommer varannan dag fram till jul redogör jag för noggranna detaljer i valet av bilder och information i min videoserie Finlands presidenter, som finns på Yle Arenan. Långt ifrån alltid har jag lyckats få tag på de bilder jag vill ha, men kanske just därför behöver jag redogöra för när jag har lyckats. Ibland redogör jag också för vissa oexaktheter. Det andra avsnittet handlar om Finlands sämsta president, Relander.

Se avsnittet om Relander här!

Här finns en lista över källorna till allt material och all information i videon.

(Alla färgnyanser avviker mer eller mindre från sina original p.g.a. ett överliggande filter, men råvaran är det som påstås.)

Först ut är en bild från Jämsä gamla kyrka som brinner, vilket inträffade 1925, samma år som Relander blev president.

Sedan syns en bild på Relander som fiskar.

Man skymtar snabbt hur Relanders namn ändrar från Lars Kristian Relander till Lauri Kristian Relander.

Relanders vapen skymtar förbi.

Olika versioner. Relander förekommer i en rad olika skepnader, som en hänvisning till det faktum att man inte verkar kunna hitta två bilder där han ser likadan ut. De olika utseendena är hämtade från fotografier tagna vid ungefär den tidpunkt respektive bild är tänkt att motsvara.

Centerns färger. De gröna nyanser som representerar Agrarförbundet (på klövern och bakgrunden) ingår i Centerpartiets officiella färgskala i dag.

Signe Relander är färglagd enbart i färgnyanser som ingår i hennes make.

Souvenirer. På Relanders resväska finns klistermärken från länder han besökte under sitt presidentskap. Klistermärkena är färgade i nyanser från respektive länders flaggor.

Presidentens slott. Bilden på slottet representerar att Relander bodde på slottet under sin presidentperiod.

Samlingspartiets färg. Den blå nyans som dyker upp med Svinhufvud ingår i Samlingspartiets officiella färgskala i dag.

Finland har en nationalsång. Den heter Vårt land. Du har säkert sjungit den. Men vet du exakt vad texten betyder? Det gjorde inte jag innan jag tänkte igenom det rätt nyligen. Här redogör jag för det.

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!

Det här borde vara ganska tydligt.

Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.

Det här är klurigare. Jag tror att radindelningen och eventuellt Fredrik Pacius melodi har gjort den krånglig att förstå (men vad kan man vänta sig av någon som ser ut så här?).

Raderna skall inte tolkas var för sig. Det här betyder inte att inga höjder lyfts, att inga dalar sänks eller att inga stränder sköljs. Det skulle vara ett konstigt land. Vi har ju faktiskt ett framstående exempel på landhöjning, och vågor är faktiskt en sak som existerar i Finland också.

Den senare delen hade jag tolkat som att Finland är mer älskat än "vår bygd i nord, än våra fäders jord". Det går inte heller ihop. Är det inte Finland som är vår bygd i nord och våra fäders jord? Javisst.

Svaret är att alla dessa fyra rader skall läsas som samma mening. Det finns berg och dalar och stränder i Finland, men det lyfts inga höjder, sänks inga dalar och sköljs inga stränder som älskas mer än de i vårt land Finland. Finland är världens mest älskade land (enligt sången).

Din blomning, sluten än i knopp, 
skall mogna ur sitt tvång; 
se, ur vår kärlek skall gå opp
ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp 
och högre klinga skall en gång 
vår fosterländska sång.

Den sista versen i sången (vilken normalt sjungs som den sista av två) bjuder kanske inte på några missuppfattningar, men är förbryllande eftersom den beskriver vår stundande självständighet, vilken vi redan haft i hundra år. Ytterligare en orsak att anta Sandstorm som nationalsång.

Jag hoppas jag fick nationalsångens betydelse att klarna för dig. Eller så är det bara jag som har tolkat den fel hela tiden. I vilket fall som helst är det hemskt nödvändigt att veta vad en sång handlar om innan man sjunger den som nationalsång. Ovetskap skapar nationalism. Och det vill vi ju inte ha.

I år fyller Finland hundra år, så av förekommen anledning ägnar jag mitt år åt att tänka på Finlands presidenter. Jag lär mig hela tiden nya saker om dem, och tycker det blir mer intressant ju längre jag kommer.

Gustaf Mannerheim är intressant eftersom han är den enda presidenten som inte haft finska som modersmål, enligt vissa källor skall han inte ens ha varit särskilt bra på finska. Mina kreativa kugghjul började snurra, och jag skapade snabbt en karaktär som konstant talar finska med stark svensk brytning och stora grammatikfel.

Jag ville göra någonting med min nya karaktär, och kom på en film som belyser Mannerheims sämre sidor. Mannerheim behandlas som en sådan gud i Finland, och jag tycker det alltid är hälsosamt att se att ingen är fullständig. Jag började lista saker som kunde göra Mannerheim okvalificerad för en rad arbeten.

Jag hörde av mig till  några lokala arbetsplatser i jakt på miljöer och skådespelare. Vissa svarade, andra inte, men i slutändan fick jag ändå ihop tillräckligt många för att göra filmen. Jag vill rikta ett stort tack till K-supermarket Kompass (som har ett dåligt namn, vi återkommer till det), till daghemmet Silva och till Kimitoöns kommuns utvecklingsavdelning. Och till Faffa. Och till Fammo, som filmade.

En viktig del av den Mannerheim som jag använder mig av är att han kallas "Gustaf", inte Mannerheim. Det gör honom genast till en annan person än den alldeles verkliga Mannerheim. Det enklaste sättet att komma in i rollen är att säga "Tervetuloa, tästä puhui Gustaf" med Hemulens röst. Jag gjorde till och med ett skämt där hans arbetsgivare aldrig kommer ihåg hans efternamn, trots att de i verkligheten antagligen skulle ha svårt att glömma det.

Videon är utformad som ett avsnitt av reality-TV (en av mänsklighetens mörkaste sidor). För att få till rätt klippningar, rätt musik, rätt animationer studerade jag noggrant ett avsnitt av The Celebrity Apprentice. Jag insåg igen att jag aldrig planerar att göra om det för skojs skull.

Den här gången är ljudet och filmen inspelade på skilda apparater (någonting jag alltid gör i musikvideor, men inte i vanliga filmer), eftersom ljudkvaliteten på min telefon är så dålig. Stora delar av ljudet är inspelade med en diktafon samtidigt som jag filmade, men vissa saker är dubbade ovanpå eftersom jag inte varit nöjd med kvaliteten. Detta tillfälliga arrangemang gjorde att jag fick skapa en helt skild fil för hela filmen i ljudform, vilket innebar en hel del extra arbete, men också några extra friheter. Jag ser fram emot att någon gång hitta en kompromisslösning som innehåller alla fördelar och inga nackdelar.

I den här filmen ingår också ett par grafiska animationer, något som jag lärt mig göra och fått tillgång till rätt program för i min skola under de senaste månaderna. Jag siktar på att kunna använda animationer mer i framtiden.

Det var det! En film om Gustaf, en av våra mest mångsidiga historiska personligheter. Det enda jag hade velat ha med ytterligare är en häst. Nåväl, nästa gång kanske. Glad självständighet ... eller nåt.