Den här historien börjar i november. Per Gessle hade meddelat att han skulle åka på soloturné sommaren 2017. Det hade jag väntat på ända sedan Roxette hade tvingats sluta turnera våren 2016. Gessle är en mycket aktiv person, som turvis gör comeback med Roxette, med Gyllene tider och solo. Jag råkade börja imitera Per Gessles talröst, starkt inspirerad av Robert Gustafssons Per Gessle-imitationer, där han framställs som definitionen av snål. Det visade sig vara hemskt roligt att imitera honom, så det blev ett återkommande skämt i vår familj. Så fort Gessle i mars meddelade att han även ger ut ett album beslöt jag att jag skulle göra en parodi.
När den första singeln (Småstadsprat) kom ut lyssnade jag genast och började skissa på parodiord. Idéer tar en lång tid att mogna hos mig, så mest existerade projektet i mitt bakhuvud under den här tiden. När videon kom tittade jag, men beslöt snabbt att jag inte kunde animera min video, utan jag tog i stället min reservidé, den jag hade kommit på redan innan det bekräftats att Småstadsprat skulle få en video. Per Gessle går omkring i Halmstad på typiskt Per Gessle-vis. Bara vissa grafiska influenser ur Gessles video syns i min.
Jag kontaktade min tidigare musiklärare, Carita Lagerspetz, och undrade om hon kunde spela gitarr på min låt. Gitarr är nämligen ett instrument jag inte alls behärskar, och det är även svårt att efterlikna digitalt. Det skulle ordna sig. Jag beställde två långa peruker, vilka min mor trimmade för att efterlikna de två frisyrer Per Gessle alternerar mellan.
Videon filmades en eftermiddag i maj i Ekenäs, en stad jag inte kände särskilt väl, men som hade vissa likheter med Halmstad och låg nära Karis, där jag studerade. I videon är det vår, medan originalvideon representerar alla årstider. Faktum är dock att det hade snöat alldeles innan vi började filma; man kan se litet snö på min kavaj i början av videon (allt snöfall i videon är dock digitalt genererat, ifall det gick någon förbi). Det blev förfärligt kallt innan inspelningarna var klara. På vägen tillbaka till Karis mötte jag ett fullständigt snölandskap. Det fanns inga tecken på att det var maj. Filminspelningen kompletterades följande eftermiddag på Karis tågstation.
Min dator gick sönder i början av juni, när jag i stort sett bara väntade på Caritas gitarr (men höll mig sysselsatt på andra håll). Carita skickade sin gitarrinspelning några dagar senare. Jag invaderade min farmors och farfars dator, klippte ihop låten och laddade ned den sju dagar långa provversionen av Adobe After Effects, som jag bekantat mig med under mitt år i Karis. Under de sju dagarna klippte jag och renderade aktivt Gesslevideon och ett par andra videoprojekt. Så var den färdig för publicering.
Några dagar efter att jag publicerat videon fick jag helt oväntat ett e-postmeddelande. Gessles företag Jimmy Fun hade begärt att min video tas ned från Youtube på upphovsrättsliga grunder. Till saken hör att parodier är ett viktigt undantag från upphovsrättslagen. Jag skred genast till verket och lämnade in ett bestridande. Det godkändes några dagar senare och följdes av en två veckor lång period då Jimmy Fun fick tid på sig att uppvisa att de stämt mig. De stämde mig lyckligtvis inte, och min video var tillbaka på internet den 30 juni.
Per Gessle har en stor plats i mitt liv. Gessles Mazarin och Gyllene tiders Finn 5 fel! präglade mina 2003 och 2004 lika mycket som Kents Vapen & ammunition präglade mitt 2002. Roxette präglade min högstadietid (vilket säger ganska mycket om hur jag var i högstadiet och om högstadiet i allmänhet). På senare år har jag på ett hälsosamt självkritiskt sätt börjat upptäcka bristerna i Gessles musicerande (mänskliga brister, inte nödvändigtvis att han är dålig). Det kulminerade i min video Förutsägbart. Att kunna ställa sig kritisk till något man tycker om är avgörande i en verklighetstrogen världssyn.
När den första singeln (Småstadsprat) kom ut lyssnade jag genast och började skissa på parodiord. Idéer tar en lång tid att mogna hos mig, så mest existerade projektet i mitt bakhuvud under den här tiden. När videon kom tittade jag, men beslöt snabbt att jag inte kunde animera min video, utan jag tog i stället min reservidé, den jag hade kommit på redan innan det bekräftats att Småstadsprat skulle få en video. Per Gessle går omkring i Halmstad på typiskt Per Gessle-vis. Bara vissa grafiska influenser ur Gessles video syns i min.
Jag kontaktade min tidigare musiklärare, Carita Lagerspetz, och undrade om hon kunde spela gitarr på min låt. Gitarr är nämligen ett instrument jag inte alls behärskar, och det är även svårt att efterlikna digitalt. Det skulle ordna sig. Jag beställde två långa peruker, vilka min mor trimmade för att efterlikna de två frisyrer Per Gessle alternerar mellan.
Videon filmades en eftermiddag i maj i Ekenäs, en stad jag inte kände särskilt väl, men som hade vissa likheter med Halmstad och låg nära Karis, där jag studerade. I videon är det vår, medan originalvideon representerar alla årstider. Faktum är dock att det hade snöat alldeles innan vi började filma; man kan se litet snö på min kavaj i början av videon (allt snöfall i videon är dock digitalt genererat, ifall det gick någon förbi). Det blev förfärligt kallt innan inspelningarna var klara. På vägen tillbaka till Karis mötte jag ett fullständigt snölandskap. Det fanns inga tecken på att det var maj. Filminspelningen kompletterades följande eftermiddag på Karis tågstation.
Min dator gick sönder i början av juni, när jag i stort sett bara väntade på Caritas gitarr (men höll mig sysselsatt på andra håll). Carita skickade sin gitarrinspelning några dagar senare. Jag invaderade min farmors och farfars dator, klippte ihop låten och laddade ned den sju dagar långa provversionen av Adobe After Effects, som jag bekantat mig med under mitt år i Karis. Under de sju dagarna klippte jag och renderade aktivt Gesslevideon och ett par andra videoprojekt. Så var den färdig för publicering.
Några dagar efter att jag publicerat videon fick jag helt oväntat ett e-postmeddelande. Gessles företag Jimmy Fun hade begärt att min video tas ned från Youtube på upphovsrättsliga grunder. Till saken hör att parodier är ett viktigt undantag från upphovsrättslagen. Jag skred genast till verket och lämnade in ett bestridande. Det godkändes några dagar senare och följdes av en två veckor lång period då Jimmy Fun fick tid på sig att uppvisa att de stämt mig. De stämde mig lyckligtvis inte, och min video var tillbaka på internet den 30 juni.
Per Gessle har en stor plats i mitt liv. Gessles Mazarin och Gyllene tiders Finn 5 fel! präglade mina 2003 och 2004 lika mycket som Kents Vapen & ammunition präglade mitt 2002. Roxette präglade min högstadietid (vilket säger ganska mycket om hur jag var i högstadiet och om högstadiet i allmänhet). På senare år har jag på ett hälsosamt självkritiskt sätt börjat upptäcka bristerna i Gessles musicerande (mänskliga brister, inte nödvändigtvis att han är dålig). Det kulminerade i min video Förutsägbart. Att kunna ställa sig kritisk till något man tycker om är avgörande i en verklighetstrogen världssyn.
RSS-flöde
