I denna serie som kommer varannan dag fram till jul redogör jag för noggranna detaljer i valet av bilder och information i min videoserie Finlands presidenter, som finns på Yle Arenan. Långt ifrån alltid har jag lyckats få tag på de bilder jag vill ha, men kanske just därför behöver jag redogöra för när jag har lyckats. Ibland redogör jag också för vissa oexaktheter. Det andra avsnittet handlar om Finlands sämsta president, Relander.

Se avsnittet om Relander här!

Här finns en lista över källorna till allt material och all information i videon.

(Alla färgnyanser avviker mer eller mindre från sina original p.g.a. ett överliggande filter, men råvaran är det som påstås.)

Först ut är en bild från Jämsä gamla kyrka som brinner, vilket inträffade 1925, samma år som Relander blev president.

Sedan syns en bild på Relander som fiskar.

Man skymtar snabbt hur Relanders namn ändrar från Lars Kristian Relander till Lauri Kristian Relander.

Relanders vapen skymtar förbi.

Olika versioner. Relander förekommer i en rad olika skepnader, som en hänvisning till det faktum att man inte verkar kunna hitta två bilder där han ser likadan ut. De olika utseendena är hämtade från fotografier tagna vid ungefär den tidpunkt respektive bild är tänkt att motsvara.

Centerns färger. De gröna nyanser som representerar Agrarförbundet (på klövern och bakgrunden) ingår i Centerpartiets officiella färgskala i dag.

Signe Relander är färglagd enbart i färgnyanser som ingår i hennes make.

Souvenirer. På Relanders resväska finns klistermärken från länder han besökte under sitt presidentskap. Klistermärkena är färgade i nyanser från respektive länders flaggor.

Presidentens slott. Bilden på slottet representerar att Relander bodde på slottet under sin presidentperiod.

Samlingspartiets färg. Den blå nyans som dyker upp med Svinhufvud ingår i Samlingspartiets officiella färgskala i dag.

Den här historien börjar i november. Per Gessle hade meddelat att han skulle åka på soloturné sommaren 2017. Det hade jag väntat på ända sedan Roxette hade tvingats sluta turnera våren 2016. Gessle är en mycket aktiv person, som turvis gör comeback med Roxette, med Gyllene tider och solo. Jag råkade börja imitera Per Gessles talröst, starkt inspirerad av Robert Gustafssons Per Gessle-imitationer, där han framställs som definitionen av snål. Det visade sig vara hemskt roligt att imitera honom, så det blev ett återkommande skämt i vår familj. Så fort Gessle i mars meddelade att han även ger ut ett album beslöt jag att jag skulle göra en parodi.

När den första singeln (Småstadsprat) kom ut lyssnade jag genast och började skissa på parodiord. Idéer tar en lång tid att mogna hos mig, så mest existerade projektet i mitt bakhuvud under den här tiden. När videon kom tittade jag, men beslöt snabbt att jag inte kunde animera min video, utan jag tog i stället min reservidé, den jag hade kommit på redan innan det bekräftats att Småstadsprat skulle få en video. Per Gessle går omkring i Halmstad på typiskt Per Gessle-vis. Bara vissa grafiska influenser ur Gessles video syns i min.

Jag kontaktade min tidigare musiklärare, Carita Lagerspetz, och undrade om hon kunde spela gitarr på min låt. Gitarr är nämligen ett instrument jag inte alls behärskar, och det är även svårt att efterlikna digitalt. Det skulle ordna sig. Jag beställde två långa peruker, vilka min mor trimmade för att efterlikna de två frisyrer Per Gessle alternerar mellan.

Videon filmades en eftermiddag i maj i Ekenäs, en stad jag inte kände särskilt väl, men som hade vissa likheter med Halmstad och låg nära Karis, där jag studerade. I videon är det vår, medan originalvideon representerar alla årstider. Faktum är dock att det hade snöat alldeles innan vi började filma; man kan se litet snö på min kavaj i början av videon (allt snöfall i videon är dock digitalt genererat, ifall det gick någon förbi). Det blev förfärligt kallt innan inspelningarna var klara. På vägen tillbaka till Karis mötte jag ett fullständigt snölandskap. Det fanns inga tecken på att det var maj. Filminspelningen kompletterades följande eftermiddag på Karis tågstation.

Min dator gick sönder i början av juni, när jag i stort sett bara väntade på Caritas gitarr (men höll mig sysselsatt på andra håll). Carita skickade sin gitarrinspelning några dagar senare. Jag invaderade min farmors och farfars dator, klippte ihop låten och laddade ned den sju dagar långa provversionen av Adobe After Effects, som jag bekantat mig med under mitt år i Karis. Under de sju dagarna klippte jag och renderade aktivt Gesslevideon och ett par andra videoprojekt. Så var den färdig för publicering.

Några dagar efter att jag publicerat videon fick jag helt oväntat ett e-postmeddelande. Gessles företag Jimmy Fun hade begärt att min video tas ned från Youtube på upphovsrättsliga grunder. Till saken hör att parodier är ett viktigt undantag från upphovsrättslagen. Jag skred genast till verket och lämnade in ett bestridande. Det godkändes några dagar senare och följdes av en två veckor lång period då Jimmy Fun fick tid på sig att uppvisa att de stämt mig. De stämde mig lyckligtvis inte, och min video var tillbaka på internet den 30 juni.

Per Gessle har en stor plats i mitt liv. Gessles Mazarin och Gyllene tiders Finn 5 fel! präglade mina 2003 och 2004 lika mycket som Kents Vapen & ammunition präglade mitt 2002. Roxette präglade min högstadietid (vilket säger ganska mycket om hur jag var i högstadiet och om högstadiet i allmänhet). På senare år har jag på ett hälsosamt självkritiskt sätt börjat upptäcka bristerna i Gessles musicerande (mänskliga brister, inte nödvändigtvis att han är dålig). Det kulminerade i min video Förutsägbart. Att kunna ställa sig kritisk till något man tycker om är avgörande i en verklighetstrogen världssyn.

I år fyller Finland hundra år, så av förekommen anledning ägnar jag mitt år åt att tänka på Finlands presidenter. Jag lär mig hela tiden nya saker om dem, och tycker det blir mer intressant ju längre jag kommer.

Gustaf Mannerheim är intressant eftersom han är den enda presidenten som inte haft finska som modersmål, enligt vissa källor skall han inte ens ha varit särskilt bra på finska. Mina kreativa kugghjul började snurra, och jag skapade snabbt en karaktär som konstant talar finska med stark svensk brytning och stora grammatikfel.

Jag ville göra någonting med min nya karaktär, och kom på en film som belyser Mannerheims sämre sidor. Mannerheim behandlas som en sådan gud i Finland, och jag tycker det alltid är hälsosamt att se att ingen är fullständig. Jag började lista saker som kunde göra Mannerheim okvalificerad för en rad arbeten.

Jag hörde av mig till  några lokala arbetsplatser i jakt på miljöer och skådespelare. Vissa svarade, andra inte, men i slutändan fick jag ändå ihop tillräckligt många för att göra filmen. Jag vill rikta ett stort tack till K-supermarket Kompass (som har ett dåligt namn, vi återkommer till det), till daghemmet Silva och till Kimitoöns kommuns utvecklingsavdelning. Och till Faffa. Och till Fammo, som filmade.

En viktig del av den Mannerheim som jag använder mig av är att han kallas "Gustaf", inte Mannerheim. Det gör honom genast till en annan person än den alldeles verkliga Mannerheim. Det enklaste sättet att komma in i rollen är att säga "Tervetuloa, tästä puhui Gustaf" med Hemulens röst. Jag gjorde till och med ett skämt där hans arbetsgivare aldrig kommer ihåg hans efternamn, trots att de i verkligheten antagligen skulle ha svårt att glömma det.

Videon är utformad som ett avsnitt av reality-TV (en av mänsklighetens mörkaste sidor). För att få till rätt klippningar, rätt musik, rätt animationer studerade jag noggrant ett avsnitt av The Celebrity Apprentice. Jag insåg igen att jag aldrig planerar att göra om det för skojs skull.

Den här gången är ljudet och filmen inspelade på skilda apparater (någonting jag alltid gör i musikvideor, men inte i vanliga filmer), eftersom ljudkvaliteten på min telefon är så dålig. Stora delar av ljudet är inspelade med en diktafon samtidigt som jag filmade, men vissa saker är dubbade ovanpå eftersom jag inte varit nöjd med kvaliteten. Detta tillfälliga arrangemang gjorde att jag fick skapa en helt skild fil för hela filmen i ljudform, vilket innebar en hel del extra arbete, men också några extra friheter. Jag ser fram emot att någon gång hitta en kompromisslösning som innehåller alla fördelar och inga nackdelar.

I den här filmen ingår också ett par grafiska animationer, något som jag lärt mig göra och fått tillgång till rätt program för i min skola under de senaste månaderna. Jag siktar på att kunna använda animationer mer i framtiden.

Det var det! En film om Gustaf, en av våra mest mångsidiga historiska personligheter. Det enda jag hade velat ha med ytterligare är en häst. Nåväl, nästa gång kanske. Glad självständighet ... eller nåt.